Jag har världens roligaste bästa vän. Hon heter Ann och igår rensade vi hennes lägenhet inför visning och försäljning. Djupt i en låda fanns en insändare hon skrev 1991, som vi har citerat många gånger genom åren. Ann skrev insändaren på en SSU-kurs, där vi skulle öva oss i argumentation och opinionsbildning.
Varsågod alla lulebor, här kommer en insändarklassiker! Oklart om klippet kommer från Kuriren eller NSD.
BORT MED KARUSELLEN
Som säkert de flesta redan har märkt, har Domus i Luleå investerat i en fullständigt onödig karuselldörr.
Jag för min del har passerat den många gånger och lika många gånger har jag hört klagomål från folk omkring mig.
Alla människor går i sin egen takt och jag har ett fel i mina ben, som gör att jag går väldigt sakta. När jag ska genom den här dörren, så tar den mig i ryggen hela tiden och det känns som vore jag förföljd av onda andar. Ett annat problem är, att jag har cellskräck. Jag får andnöd, hjärtklappning och nervösa sammanbrott i den där vansinnesmaskinen.
Min pappa är affärsman och för det mesta stressad. Han går ideligen in i glasdörren framför sig.
Visst, det finns en liten dörr vid sidan om karusellen, men den är alltid överbefolkad.
Jag hoppas, att Domuschefen tar sitt förnuft till fånga och byter ut dörrskrället.
Jag har inga ord för att beskriva förödelsen. Det ska nog inte finnas några ord. Och vem är jag, som sitter här i skyddade lugna Sverige, att säga något om något alls? Som flera gånger förr söker jag orden i den finaste, och hemskaste, dikt jag vet.
Tro, människa du måste tro!
Även då
när du betvivlar
ditt väsens mening och mål.
Tro, människa,
du måste tro!
Även
när du med ångest ser
din civilisation.
- – -
Ty någonstans
du ej vet,
ej själv kan ana,
tänder det livsbejakande barnet
framtiden,
på nytt
ljusets släckta låga
över
mörknattens stigar
av blodigt grus.
Hej!
Jag tyckte om din artikel om mode.
Tack för den.
Kanske kan du påverka din tidning att även ha modereportage för
äldre. Tanter och farbröder idag vill också vara välklädda.
Det vore en politisk välgärning att göra något åt ungdomsfixeringen
även när det gäller modet.
vänliga hälsningar
fru M.
Jag fick så många fina födelsedagspresenter. Bland annat blockljus, doftljus, ljusstakar – och en fin tändsticksask med en bild på Ernst Kirchsteiger och följande sköna citat: ”Här sitter jag och känner in rummet.”
1) Fått en popcornskål av tung plexiplast i huvudet. Den föll från hög höjd. Det regnade popcorn, inte bara över mig utan över hela köket, och sa bonk! eller rättare sagt smack! i skallen. Jag blev yr och tror att jag kanske får en bula.
2) Blivit erbjuden knappt 400 kr för att skriva en nyhetstext på 5000 tecken i ett komplicerat ämne. Mer ett reportage än en rak nyhetstext egentligen. Jag sa nej, men försökte att inte låta förorättad när jag svarade.
Jag ser första delen av Woodstock 69 på SVT. Spelar ingen roll hur bakis och utpumpad jag är efter julfesten igår. Kärleken till Joan Baez slår ner som en blixt. Vilken kvinna. Vilken röst. Vilket krigsmotstånd. Shit vad cool! Jag hjärta Joan.
Jag får ont i magen när jag tänker på hur familjen Nordegren måste ha det. Den världsomspännande bevakningen av deras privatliv, i realtid, saknar motstycke.
Jag skulle nog utveckla en helt galen hisskräck, fast att hela världen var hissen.
