Anders Wallner i mitt hjärta

10 mars 2011

Anders och jag, midsommaraftonen 2009. Gustav Frykholm fotograferade.

Jag vill säga några ord om Anders Wallner, som kandiderar till partisekreterare i Miljöpartiet. Det här är en blogg från en vän, till en vän.

Anders hör till min allra innersta krets. Den handfull människor jag kan spilla ut hjärtat för när som helst. Det innebär inte att vi har daglig kontakt. Nästan 100 mil skiljer oss åt – plus allt annat som ligger i vägen i vardagen. Ändå är Anders en av mina självklarheter. Jag blir varm av vetskapen att han finns.

Vi möttes på Stockholm Pride 2007, när Anders var presschef och jag bloggade för Aftonbladet. Vi sprang åt varsitt håll hela tiden, fullt upptagna av våra roller. Men hur många mobiler som än pep och hur många människor som än slet i honom, var Anders alltid lugn och fokuserad i mötet med mig som journalist. Det fanns inte ett problem han inte kunde lösa, Anders fixade allt.

Jag blev grymt imponerad. Och jag tyckte han var så snygg! Jag skojade om det på min privata blogg. Med lite otur kunde det ha klassats som sexuella trakasserier. Men det visade sig att Anders hade samma humor som jag. Vi blev kompisar. Det växte till vänskap.

Jag bodde ju i Stockholm på den tiden. Jag kände mig ofta ganska ensam, trots hundratals kompisar och tusentals mingelpartyn. Jag längtade ofta efter äkta samvaro, de där stunderna när tiden stannar för att samtalet djupnar.

Bland Anders och hans närmaste fann jag sådan samvaro. Via Anders fann jag Anna, som introducerade mig för Gustav, som… Numera ser jag mig som en del av deras storfamilj. Anders och Anna fick Abbe, som precis har fyllt ett år och lärt sig gå. Anders blev ihop med Robin, som är en av Stockholms bästa kockar. Söndagsmiddagarna i storfamiljen gör mig lycklig.

Även politiskt och ideologiskt har Anders betytt mycket för mig. Jag är uppvuxen i socialdemokratin, den är mitt självklara hem. Om jag i dag ska försöka etikettera mig politiskt blir det något så komplicerat som ”rödgrön queerfeminist”. Inom hela detta politiska spektra är Anders en utmärkt samtalspartner. Han kombinerar en stark känsla för solidaritet och rättvisa med övertygelsen om att tillväxten måste vara ekologiskt hållbar. Han kritiserar den rådande mansrollen ur ett feministiskt perspektiv och är en intellektuell hbt-aktivist. För Anders är normkritiken självklar. Han ser alltid individen i kollektivet.

Sedan håller han ju på med partipolitik också. Som fritidspolitiker i Stockholm och språkrörssekreterare åt Maria Wetterstrand sysslar Anders med realpolitik. Kompromisser, sakfrågor, finna lösningar, gå halva vägen var… Det är inte min starka sida. Jag vill inte behöva ”köpa hela paketet” som partipolitiker ofta måste.

Anders ”köper hela paketet”. Men lyckas ändå med konststycket att varken svika sitt parti eller sig själv. Kanske beror det på hans bakgrund i miljö- och fredsrörelsen. Anders brinner för sakfrågorna och har fattat beslutet att påverka dem genom partipolitiken och den representativa demokratin. Han är en av Miljöpartiets ”kärleksfulla kritiker”. Han ger inte upp, han vill förändra på det sätt som går. Han är en slitvarg.

Jag tycker mycket om honom.

I dag är Antons Hyséns dag

09 mars 2011

Anton Hysén har kommit ut som Sveriges första öppet homosexuella manliga fotbollsspelare.

– Det är ju helt sjukt. Det är så fucked up alltihop. Var fan är alla andra? säger han i Offside.

Jag är lycklig för Antons och herrfotbollens skull. Och jag vill be er läsa två lika suveräna som viktiga texter:

Simon Bank: Big Gay Heart III

Johan Hilton: Anton Hysén är homosexuell, homosexuell, homosexuell

Den som går först tar alltid det viktigaste steget. Efter Anton hundratals.

Min kvinnodag i bilder

08 mars 2011

Jag började med att skriva en krönika om min tonårsvurm för Eva Dahlgren. Kommer i NSD imorrn.

 

Fortsatte med att äta lunch med min kära vän Cina. Bilden är, som ni ser, från ett annat tillfälle i Cinas liv.

 

Sedan gick jag och lyssnade på Gudrun Schyman, som talade för flera hundra SKTF-medlemmar. Efter föreläsningen tryckte jag upp Gudrun mot denna plansch för att förklara min kärlek.

 

Vidare till Norrbottens-Teatern, där Ingela Lekfalks dokumentär ”Tjejer typ 12” hade premiär. Läs Matti Alkbergs strålande recension här.

 

Några av tjejerna i filmen. Numera är de typ 14, men fortfarande helt underbara. Förlåt att jag bara kan Lovisas namn, hon står längst till höger.

 

Vi avslutade på Bistro Norrland. Som sig bör bjöd jag Ingela på premiärmiddag. En av dagens många hjältinnor.

 

Min klänning, dagen till ära. Sov gott alla fina!

Att lära sig leva med sin stamning

07 mars 2011

I går såg jag The King’s Speech, filmen om den brittiska kungen som besegrar sin stamning. PM Nilsson på Newsmill bad mig att skriva en text om att stamma. Jag bestämde mig för att göra det. Läs texten här.

Så får du ett JA – jag har hela listan!

07 mars 2011

Rättviseförmedlingens nya kampanj ”Tacka Ja!” vill få fler att medverka i medierna. Jag gick igång på ämnet och började twittra som besatt. Resultatet blev en debattartikel på Newsmill. Läs den här.

Vi måste höja våra röster för att höras

02 mars 2011

Veckans krönika i Regionala nyheter handlar om debattklimatet i Norrbotten – som gör mig stolt.

Missa inte!

02 mars 2011

På förekommen anledning

01 mars 2011

Var jag den snälla mannen eller den farliga?

frågar han

Du var snäll först och blev farlig sen!

svarar jag

Men sanningen fastnar med skrattet i halsen

För mig gick du utanpå allt. Som kärlek gör.

Feministisk svindel

28 februari 2011

Facebooktråden i går blev till en debattartikel i Aftonbladet i dag. Tack för hjälpen alla som tyckte till!

Palme saknas oss

28 februari 2011

I dag är det 25 år sedan Olof Palme mördades. Palme var min brevkompis, skriver jag på ledarsidan i NSD.


Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.